Veckans skivomslag nr 15. Ã…ke Sandin – rariteter a`la Schlagermakarn

schlagermakarn

VÃ¥r kanske mest udda artist inom underhÃ¥llningsgenren – eller kanske alla genrer i Sverige – under alla tider – är nog Ã…ke Sandin. Samtidigt har han gjort kanske en av de mest fantastiska skivor som gjorts i Sverige med sina Rariteter á la schlagermakarn! Även som omslag är den rätt unik – omslaget är i ”kokäkta konvolut”  det vill säga i tyg! Och med pÃ¥klistrat fotografi pÃ¥ Ã…ka själv. Men han var onekligen rätt originell som person ocksÃ¥.

Till CD-utgÃ¥van som kom ut 2002, ges även en liten biografi över Åke (av Stefan Kèry). Sandin hör till en av alla dem som hade en större lust att sjunga och uppträda en vad kanske etablissemanget var villig att satsa pÃ¥. Han startade alltså ett eget skivbolag. Givetvis kunde han inte försörja sig som skivbolagsdirektör, utan finansierade sin musikaliska bana genom att jobba pÃ¥ postens utrikesbrevavdelning. Först hade han gett ut skivor pÃ¥ det klassiska märket Efel, men med den här skivan hade han tagit Europafilms studio i ansprÃ¥k. För att komma i form till inspelningarna utförde han olika ritualer i studion. Det berättas att han gärna joggade runt i studion. Vid ett annat tillfälle ska han ha haft med sig ett fyra meter lÃ¥ngt vinklat vattenledningsrör. Han kunde alltsÃ¥ ses liggandes pÃ¥ golvet med sin originella hatt (kallad ”gurkan”) pÃ¥ huvudet och blÃ¥ste i röret innan det var dags att spela in. Därtill – under inspelningens gÃ¥ng – kunde man se honom – med jämna mellanrum – slÃ¥ sig i huvudet med en plasthammare som avgav pipljud!

En viss revansch fick han väl dock när han 1968 för egna pengar hyrde Konserthuset. Han utlyste där en Biafra-gala. Bland artisterna stod många kända namn uppsatta på affischen. Några andra än han själv kom dock inte. Publiken fick alltså istället se Åke Sandin spela alla rollerna själv av de personer som annonserats ut. Dock till ett enormt jubel bland publiken!

Ã…ka Sandin somnade in 1997 – tyvärr kastade hans goda man alla ägodelar frÃ¥n denna originella svenska artist. Att fortsätta spela Ã…ke pÃ¥ vÃ¥ra klubbkvällar fÃ¥r alltsÃ¥ också vara ett sätt att hedra minnet av en stor artist, som helt gick sin egen väg.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 14. Gnesta-Kalle ”and his moogmen”

gnestakalle

Det finns mÃ¥nga lyckade skivtitlar genom skivhistorien. Men den här slÃ¥r det mesta. Ny-gammal kultis: Gnesta-Kalle ”and his moogmen”. Och det är inte bara titeln som är märklig. Det lÃ¥ter förstÃ¥s ocksÃ¥ mycket märkligt. Moogen – denna analoga synth med ett ytterst kort liv i rampljuset revolutionerade musiken under nÃ¥gra Ã¥r  kring 1970-talets mitt. Den här skivan spelades in i november 1973, alltsÃ¥ i början av dess glansperiod. Med moogmen avses här hela orkestern. Men det var ingen mindre än Benny Andersson som ansvarade för tonerna frÃ¥n moogen. Bakom skivan stod ven en annan frontfigur kring ABBA - skivan var Stikkan Andersons idé och hans stÃ¥r ocksÃ¥ angiven som den som komponerat lÃ¥tarna. I det här sammanhanget fÃ¥r nog detta dock sägas vara en överdrift. Det är klassisk folkdansmusik som använts, men Stikkan har ordnat med ackompanjemang till detta och lite uppiffning. Inte minst genom moogen. Det hela svänger givetvis betydligt bättre än vanlig folkdans. Det lÃ¥ter ocksÃ¥ rätt roligt. Det senare dock givetvis främst tack vare Bennys spel på moogen.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 13. Tom Zacharias

belinda

Klubb Svajigt är egentligen en klubb för att hylla personer som gÃ¥r sin egen väg inom musikens värld. Dit hör verkligen Tom Zacharias. Om honom handlar därför veckans skivomslag. Den här gÃ¥ngen har vi tillÃ¥tit oss att presentera en lite större bild av denna artist med flera skivor. De har dock samma ursprungliga utgivningsÃ¥r 1975. Mest känd mÃ¥ vara skivan Belinda med supersunkhiten ”Gay club” vara. Den är helt otrolig. Men personligen – förutom den lÃ¥ten – blir Belinda och Belindas döttrar kanske lite tjatiga och – kommersiella – man gör en grej av att det är ocensurerat, vilket väl förvisso gör det än sunkigare. Men för att nÃ¥ riktig sunkkvalité krävs det ju ocksÃ¥ nÃ¥got slags finess i sunkigheten. Det har förstÃ¥s Guy club och ett par till pÃ¥ skivan, men ändÃ¥. Skivorna sÃ¥ldes pÃ¥ postorder genom annonser i herrtidningar – hela genren mÃ¥ste idag naturligtvis betraktas som ganska absurd. Särskilt de explicita inslagen pÃ¥ skivan med enbart tal känns märkliga. Men även frÃ¥n herrtidningarnas sida gjordes den typen av skivutgivningar. Till den musikaliska genren med herrtidningsmusik kan vi naturligtvis ockskå koppla de utgÃ¥vor som använde sig av Johnny Bodes namn för jul-  och folkmusik med pornografiskt innehÃ¥ll. Vilket vi fÃ¥r behandla vid ett senare tillfälle.

Den övre skivan pÃ¥ bild är en nyutgÃ¥va med bÃ¥de Belinda och Belindas döttrar, och gÃ¥r nog fortfarande att fÃ¥ tag i (kom som cd redan 2004 – men dubbellp:n innehÃ¥ller lite mer material). Den är intressant dÃ¥ den ocksÃ¥ innehÃ¥ller engelsk text till Belinda - som dock aldrig kom att ges ut – förrän med denna nypressning. Ett minustecken fÃ¥r väl dock sägas vara att man för att fÃ¥ plats med allt material har kastat om ordningen lite pÃ¥ lÃ¥tarna - det är alltsÃ¥ inte nÃ¥gon exakt kopia. Det kompenseras ju dock med rÃ¥ge av allt extramaterial.

Men även ett slag mÃ¥ste slÃ¥s för skivan Horar gör vi alla, en titel som här har en   mer politisk innebörd, än en sexuell. LÃ¥ter fruktansvärt bra musikaliskt Ã¥t det psykedeliska hÃ¥llet- men givetvis är texterna lika vansinniga – om än inte lika sexuellt explicita. Här finns ocksÃ¥ exempelvis litterära kopplingar, sÃ¥som till Bellman  - som när en lÃ¥t fÃ¥r titeln ”Sugghorans försvarstal angÃ¥ende sitt personliga förhÃ¥llande och relationer med en pensionerad, rik galt”. LÃ¥ten ”Problem” Ã¥terkommer ocksÃ¥, lite dÃ¥ och dÃ¥ pÃ¥ skivan, vilket blir rätt bisarrt.

Egentligen en skiva som är för bra för att vara sunk – om det inte vore för att texterna är sÃ¥ totalt vansinniga och dÃ¥liga. Helt enkelt är skivan så konstig att den blir fruktansvärt bra!

Posted in Aktuellt | Tagged , , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 12. Eva Rydberg Partaj-aj-aj

Eva Rydberg Partaj-aj-aj

Eva Rydberg Partaj-aj-aj

Den omfattande utgivningen av ”partaj-lÃ¥tar” under 1970-talet har tidigare omnämnts. Kan vara anledning att Ã¥terkomma till en mer samlande artikel kring fenomenet. En av de tidigaste med en sÃ¥dan utgivning var dock trion Björn, Benny & Stikkan. I december 1969 släppte Björn Ulvaeus en singel med denna som första lÃ¥t. Men inte lÃ¥ngt senare – bara nÃ¥gra mÃ¥nader efter – i mars 1970 - gavs en ny singel ut (ocksÃ¥ på Polar) med Eva Rydberg – dock även denna gÃ¥ng med Sven-Olof Walldoffs orkester. I detta fall dock som B-sida. Det kan dock pÃ¥pekas att det skiljer sig textmässigt nÃ¥got frÃ¥n originalet. Stikkan blev naturligtvis tvungen att ändra lite i texten. Det gick ju inte att sjunga om ”brudar” – utan istället blir det den nÃ¥got trÃ¥kigare benämningen ”killar” – och nÃ¥gon paj pÃ¥ sin grÃ¥ kavaj, gick ju inte heller, utan istället fick det bli ”glass pÃ¥ min nya stass”.

Låten finns förstås på Youtube

LÃ¥ten pÃ¥ A-sidan är väl rätt sunkig den ocksÃ¥, men textmässigt kanske för helgjuten humoristisk, för att riktigt platsa. ”Till tusen” tar sin utgÃ¥ngspunkt i en tidningsartikel om att man i framtiden skulle kunna bli 1000 Ã¥r gammal, Stikkan spinner vidare pÃ¥ detta och Eva fÃ¥r sjunga om vilka hemska konskevenser det skulle kunna fÃ¥.

 

 

 

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 11. Rolf Lennartz, Med en sång

lennartz

Dansband fanns det gott om på 1970-talet. Rolf Lennartz får tas som exempel på ett av de många som jobbar i skymundan av de stora giganterna på fältet - fler lär presenteras här framöver. Den här skivan gavs ut till deras 10-årsjubileum 1975 - även två år senare gav man ut en platta. Gruppen slutade spela 1979.  Skivan spelades in på märket Tyfon och på Musikfabriken Stuvsta. Det senare är inte oväsentligt. Dansbandsskivorna från denna tid och denna plats har onekligen ett speciellt sound. Inte oväntat finner vi också att Peter Himmelstrand dyker upp som musiker på skivan. Här står han för mellotrånstråkarna. Och naturligtvis finns det en del låtar även från honom på skivan. Ingen utan riktig fart dock, men texterna bär ändå hans signum. Men förutom honom finns det också en del låtar av den betydligt mer obekanta Bertil Jarlevik.

Man kan säga att när det gäller de mindre kända kompositörerna (och även när någon i bandet skrivet eget material), så finns det två typer. Den ena grupper gör andfattiga låtar som i princip endast innehåller plattityder, eller så är det någon som försöker skapa något eget. Jarlevik ligger väl mittemellan. Men bland annat Hallå Senorita är en rätt sunkig variant av spanientemat. För det hör också till genren. Bakom varje temasuccé när det gäller tema för sångerna, kommer tiotalet varianter på temat. Ofta lite sämre, men för den skull inte mindre sunkiga. Men ofta utan det där lilla extra som gör det till en riktig succé.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 10. Sven-Ingvars electric & Twist mix

sven-ingvars

Under mitten av 1980-talet blev det otroligt populärt med att ge ut skivor med ihopmixade och remixade låtar, gärna bestående av olika låtar från samma, eller olika band. Och inte sällan kryddade med inslag av andra musikgenrer.  Maxisingelns existensberättigande låg ju lite grann i att både kunna ge lite mer instrumentellt utrymme, för att underlätta plattvändarnas taktmixar, men även att spexa till det och leka en del med musiken. Det kanske populärast var Max Mix-skivorna (som dock kom ut på LP). Det är väl inte så konstigt att man då också kom på möjligheten att leka med dansmusiken. Så på denna maxi med några klassiska dansbanslåtar från Sven-Ingvars, såsom Te dans me Karlstatöserna och Kristina från Vilhelmina. I sig kanske inte så jätteroliga låtar och som inte riktigt platsar som sunkmusik - i bemärkelsen att de ska vara roliga att lyssna på. Men i den här remixade versionen av låtarna, så blir de faktiskt nästan lyssningsvärt  - ja,  som sunkmusik betraktat i alla fall.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 9. Upp till kamp med Svenska ryttarlandslaget

upptillkamp

Kampen om den sämsta landslagslåten är givetvis hård. Men detta verk av Björn & Benny kan definitivt tävla i finalen! Genren ger ofta rätt fantastiska uppleveler för lyssnaren. Grundtanken är ju att personer som inte alls kan sjunga, ska spela in en skiva. Här är det alltså ryttarlandslaget som försöker sjunga denna ovanliga skapelse. Då hjälper det inte mycket att Tommy Körberg får hjälpa till en i vers.

Låten kom till 1989 och det är en period då Benny Andersson tydligen är på väg i sin klassiskt inspirerade musikalperiod. Här har han alltså valt något slags marschmusik som grund för låten. Antagligen för att det ska låta lite pampigt. Tydligen är man också lite ringrostiga när det gäller att rimma och skriva verser på svenska. Eller vad sägs om följande refräng:

Upp till kamp

Vi vill höra sadelknarr och tramp

när vi kommer i skritt och i trav och galopp

för finns det kliv så finns det hopp

upp till kamp

Vi vill höra visslingar och stamp

för att Sverige är bäst och får alla på fall

så ryktas det i alla stall

Och även stroferna är värda att citera. Eller vad sägs om följande:

Ryttarkonsten ligger nära baletten

ett ekipage

som ett par på parketten

Piaff och passage

och så piruetten

Nu brukar ju inte den här typen av sånger ha någon större grad av finess. Och kanske ställer man lite för höga krav på kompositörerna, bara för att de råkar stå bakom en världsberömd popgrupp.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 8. Kerstin Aulén & Peter Himmelstrand

somnaom

Även denna veckas skivomslag fÃ¥r ha en koppling till Peter Himmelstrand. Denna gÃ¥ng dock inte bara som kompositör, utan även som sÃ¥ngare. Himmelstrand är nog en av de flitigaste kompositörerna av schlagers i den svenska musikhistorien. Vissa perioder mÃ¥ste han nästan ha skrivit en lÃ¥t per dag! Det är ju inte sÃ¥ konstigt att en del av detta kanske inte blev sÃ¥ bra. Samtidigt visar denna skiva pÃ¥ att Himmelstrand hade en stor portion självironi och man ska nog inte ta alla texter som han skrev helt pÃ¥ allvar – givetvis är ju mycket ocksÃ¥ skrivet inom den komiska genren.

Ibland är detta ett problem inom sunkadelica. Komiska skivor är ju inte direkt kvalificerade som sunk – oftast är det ju själva poängen med det senare att sÃ¥ngarna inte är medvetna om att det är roligt – men pÃ¥fallande ofta är den komiska delen och den musikaliska kvalitén sÃ¥ dÃ¥lig inom den komiska repertoaren, att det ändÃ¥ blir sunkit.

Denna skiva hör väl till den mycket korta delen av Peter Himmelstrands sÃ¥ngkarriär. Mycket kan det nog förklaras med att han inte hade nÃ¥gon sÃ¥ngröst. Snarare fÃ¥r man väl säga att han knappt sjunger. Man kan väl snarare säga att han talsjunger pÃ¥ skivan med sin skrovliga röst – om än han kanske inte direkt sjunger falskt. Trots detta kom man in pÃ¥ svensktoppen med lÃ¥ten. Den andra sÃ¥ngaren pÃ¥ plattan är Kerstin Aulén – som alltsÃ¥ var gift med Himmelstrand. Hon kan däremot faktiskt sjunga. Och lÃ¥ter riktigt bra. Hon var bland annat sÃ¥ngare i Tjocka släkten.

BÃ¥de A-sidan och B-sidan hör här alltsÃ¥ till den komiska genren. Sida A – Somna om är mest en lustifikation över att det är jobbigt att gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen. Rätt smÃ¥trevlig. Det är dock B-sidan som väl är den stora behÃ¥llningen med lÃ¥ten: Det sa prästen ingenting om. Det lustiga med denna – förutom det mindre lyckade att ta in toner frÃ¥n Mendelssohns En Midsommarnattsdröm, är den märkligheten att texten uppenbarligen är tänkt att till viss del vara självbiografiskt. Texten gÃ¥r ut pÃ¥ att Kerstin och Peter tar upp alla tillkortakommanden hos motparten – att exempelvis Peter skriver lÃ¥tar och lyssnar på plattor. Den komiska poängen i sammanhanget blir att det är bra tur att prästen inte sa nÃ¥got om detta – dÃ¥ skulle de ju aldrig ha gift sig. Skivan spelades in 1968 – och de hade gift sig Ã¥ret innan. Tyvärr blev deras tid tillsammans inte sÃ¥ lÃ¥ngvarig – redan 1973 bestämde de sig för att gÃ¥ skilda vägar. SÃ¥ kontentan kanske ändÃ¥ var att prästen borde ha berättat lite mer…

 

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr. 7. VÃ¥ra fula visor

VÃ¥ra fula visor

VÃ¥ra fula visor

1970-talet var  – pÃ¥ mÃ¥nga sätt – en omvälvande tid. Inte minst gällde detta synen pÃ¥ sexualitet. PÃ¥ denna märkliga visa kombineras intresset för folklig kultur, visintresset och en sÃ¥ att säga öppen syn pÃ¥ sexualitet. Skivan blir pÃ¥ det ena planet en kulturgärning – men samtidigt är förstÃ¥s lÃ¥tarna mycket sunkiga. Bakgrunden var dock rätt seriös. Intresset bland etnologer att nedteckna den folkliga kulturen hade resulterat i en bok – Fula visboken. En bok somg gavs ut av FIB:s lyrikklubb Tiden och bakom stod de i dag rätt kända etnologerna Christina Mattsson och  Bengt af Klintberg , samt författaren Bengt Anderberg. PÃ¥ ett sätt fÃ¥r alltsÃ¥ skivan ses som en kulturgärning.

Det har inte funnits möjlighet här att forska mer om tillkomsthistorien, men att Peter Himmelstrand tycks ha varit nÃ¥got av hjärnan bakom kanske inte är sÃ¥ förvÃ¥nande – mannen bakom en stor del av 70-talets musik och lÃ¥tar som Lita inte pÃ¥ tjejer. Det är Peter som gjorde arrangemangen och han spelar ocksÃ¥ en rad av instrumenten pÃ¥ skivan. Tillsammans verkar han ha samlat ett löst gäng med artister – sÃ¥som Rosa Gröning, Mona Wessman, Lasse Green, HÃ¥kan Nilson och Bert Östlund.

En del av lÃ¥tarna är rätt explicita och en del förvÃ¥nansvärt gamla. Inte sällan har de ingÃ¥tt i en barntradition av att sjunga skabrösa visor och som ofta använder traditionella lÃ¥tar med omskriven text. Kring just barnsÃ¥nger kommer det ocksÃ¥ ut ett par skivor under 1970-talet, bland annat av Bengt Sändh – som faktiskt ocksÃ¥ gav ut en platta frÃ¥n materialet kring ”Fula visboken”, vilket väl kanske i och för säg var mer än väntat.

Som tillägg kan nämnas att Peter Himmelstrand Ã¥ret därpÃ¥ (1978)  även gav ut en uppföljare till denna: Tjejernas fula visor – man skall nog alltsÃ¥ inte se skivan som ett direkt uttryck för sexism. Däremot kom visor frÃ¥n den förstnämnda även att ges ut i bland annat kassettform av nÃ¥gon utav de stora herrtidningarna frÃ¥n tiden. Därmed kan man väl säga att ett mer akademiskt intresse kom att Ã¥tervända till den breda befolkningen. Mitten av 70-talet var ju en tid då exempelvis FIB-aktuellt kom ut i mÃ¥nga hundra tusen exemplar per nummer och var en av de största veckotidningarna i landet.

 

 

 

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , , , , , , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 6. 16 bidrag till melodifestivalen

16 bidrag till MelodifestivalenDet är inte bara premiär pÃ¥ Klubb Svajigt denna vecka – det är även melodifestivalsvecka. Kring den svenska uttagningen brukar det alltid finnas Ã¥sikter. Och argast brukade en viss skivproducent i Skara bli. 1977 gav han till och med ut en skiva med de bidrag som inte ens kom med till den svenska uttagningen. Givetvis producerade hos Bert Karlssons skivbolag. NÃ¥gra lÃ¥nade han ocksÃ¥ in som faktiskt var med i den svenska uttagningen, men som inte vann. PÃ¥ ett sätt hade väl skivproducenten i Skara rätt. Den enda riktigt högklassiga sunklÃ¥ten var nog det vinnande bidraget. Forbes klassiska ”Beatles”. Men att Berts bidrag skulle vara sÃ¥ mycket bättre kan man ju diskutera – även om de hade viss framgÃ¥ng pÃ¥ Svensktoppen. En annan roliga sak med denna skiva är att en av de främsta kompositörerna inom genren – den legendariska Torgny Söderberg – här gör nÃ¥got slags solodebut och framför sin egen lÃ¥t Jackpot – som senare kom att spelas in av bl.a. Vikingarna. Mig veterligen är det här enda gÃ¥ngen som han framträder i den här rollen (han spelade i band etc, sÃ¥ det var lÃ¥ngt ifrÃ¥n hans debut som artist). Även Lasse Holm framför sitt eget bidrag, lÃ¥ngt före sin egen riktiga solodebut. Bara titeln visar pÃ¥ tidens förkärlek för att blanda in nonsenstexter som en del av refrängen – här blir lÃ¥ttiteln: Obi-dobi-dam-dam.

HallÃ¥ (Även den skriven av Torgny Söderberg- som mest lÃ¥ter som en kopia av Abbas första melodifestivalhit – Ring, ring…Den enda lÃ¥t här som riktigt platsar in pÃ¥ Sunkhyllan är dock En Hägring, som här har sjungits in av Jigs. Den är bÃ¥de märklig och har en viss musikalisk charm.

Överlag har nog en skiva aldrig kommit till så brådskande. Skivomslaget tar nog priset med en bild som man knappt ser vad det är, men ska väl vara hämtad från den svenska finalen. På baksidan verkar fotografierna vara tagna lite hafsigt. Därtill utlovad Bert att lotta ut LP-skivor till dem som skriver till skivbolaget vilken låt man tycker är bäst. En skiva där kontexten runt den ger minst lika mycket charm, som själva innehållet.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , , , , | Leave a comment