Veckans skivomslag nr 8. Kerstin Aulén & Peter Himmelstrand

somnaom

Även denna veckas skivomslag fÃ¥r ha en koppling till Peter Himmelstrand. Denna gÃ¥ng dock inte bara som kompositör, utan även som sÃ¥ngare. Himmelstrand är nog en av de flitigaste kompositörerna av schlagers i den svenska musikhistorien. Vissa perioder mÃ¥ste han nästan ha skrivit en lÃ¥t per dag! Det är ju inte sÃ¥ konstigt att en del av detta kanske inte blev sÃ¥ bra. Samtidigt visar denna skiva pÃ¥ att Himmelstrand hade en stor portion självironi och man ska nog inte ta alla texter som han skrev helt pÃ¥ allvar – givetvis är ju mycket ocksÃ¥ skrivet inom den komiska genren.

Ibland är detta ett problem inom sunkadelica. Komiska skivor är ju inte direkt kvalificerade som sunk – oftast är det ju själva poängen med det senare att sÃ¥ngarna inte är medvetna om att det är roligt – men pÃ¥fallande ofta är den komiska delen och den musikaliska kvalitén sÃ¥ dÃ¥lig inom den komiska repertoaren, att det ändÃ¥ blir sunkit.

Denna skiva hör väl till den mycket korta delen av Peter Himmelstrands sÃ¥ngkarriär. Mycket kan det nog förklaras med att han inte hade nÃ¥gon sÃ¥ngröst. Snarare fÃ¥r man väl säga att han knappt sjunger. Man kan väl snarare säga att han talsjunger pÃ¥ skivan med sin skrovliga röst – om än han kanske inte direkt sjunger falskt. Trots detta kom man in pÃ¥ svensktoppen med lÃ¥ten. Den andra sÃ¥ngaren pÃ¥ plattan är Kerstin Aulén – som alltsÃ¥ var gift med Himmelstrand. Hon kan däremot faktiskt sjunga. Och lÃ¥ter riktigt bra. Hon var bland annat sÃ¥ngare i Tjocka släkten.

BÃ¥de A-sidan och B-sidan hör här alltsÃ¥ till den komiska genren. Sida A – Somna om är mest en lustifikation över att det är jobbigt att gÃ¥ upp pÃ¥ morgonen. Rätt smÃ¥trevlig. Det är dock B-sidan som väl är den stora behÃ¥llningen med lÃ¥ten: Det sa prästen ingenting om. Det lustiga med denna – förutom det mindre lyckade att ta in toner frÃ¥n Mendelssohns En Midsommarnattsdröm, är den märkligheten att texten uppenbarligen är tänkt att till viss del vara självbiografiskt. Texten gÃ¥r ut pÃ¥ att Kerstin och Peter tar upp alla tillkortakommanden hos motparten – att exempelvis Peter skriver lÃ¥tar och lyssnar på plattor. Den komiska poängen i sammanhanget blir att det är bra tur att prästen inte sa nÃ¥got om detta – dÃ¥ skulle de ju aldrig ha gift sig. Skivan spelades in 1968 – och de hade gift sig Ã¥ret innan. Tyvärr blev deras tid tillsammans inte sÃ¥ lÃ¥ngvarig – redan 1973 bestämde de sig för att gÃ¥ skilda vägar. SÃ¥ kontentan kanske ändÃ¥ var att prästen borde ha berättat lite mer…

 

This entry was posted in Veckans skivomslag and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>