Veckans skivomslag nr 5. 9 till 5

Svensk version av 9 till 5 Lena Maria respektive Kerstin

Svensk version av 9 till 5 Lena Maria respektive Kerstin

Kanske var utgivningen av 9 till 5 på svenska något av dödsstöten för att ge engelska låtar på svenska. I alla fall som singel. Och i alla fall med två konkurrerande svenska artister. Under hela perioden fram till och med 60-talet hade detta egentligen varit det självklara alternativet. Mycket av all konstig sunkmusik som tillkommer under 70-talet handlar om dessa ofta mycket fria översättningar. Inte sällan väljer man också att lägga till en komisk dimension i texterna. Men även om väl nästan dansbanden längst håller fast vid att översätta engelska original, sker det ändå ett ganska snabbt skifte under 1980-talet. En given förklaring är förstås att flertalet börjar bli relativt duktiga på engelska genom införandet av den gemensamma grundskolan.

Men Dolly Partons 9 to 5 blir ändÃ¥ sÃ¥ populär att det kommer ut konkurrerande singlar med den svenska texten. Märk dock att Kerstins version har tillägget ”Svensk originalversion”. Det är dock samma svenska översättning som Lena Maria och Kerstin (Forslund) här använder sig av. Bakom översättningen stÃ¥r Ingela Forsman. I regel brukar hennes texter vara rätt ”bra” – det är snarare hon som fÃ¥r rädda en del andra texter i Bert Karlssons stall under denna period –   men det hindrar förstÃ¥s inte att det finns en del komiska poänger – även om den  här texten ändÃ¥ fÃ¥r anses vara politisk korrekt.

Vilken är dÃ¥ bäst av dem? Tja, det är väl kanske en frÃ¥ga om smak. Lena Maria har väl dock mer karaktär - pÃ¥ bekostnad av sÃ¥ngrösten. Det var dock hennes version som lyckades erövra en plats pÃ¥ svensktoppslistan (plats nr 9). Men egentligen är hennes B-sida här ännu mer fantastisk. Även det är förstÃ¥s en översättning av en engelsk lÃ¥t – Reach Out I´ll Be There – alltså The Four Tops succélÃ¥t frÃ¥n 1966 - det vill säga en lÃ¥t med 15 Ã¥r pÃ¥ nacken vid nyinspelningen. Lena Marias tolkning mÃ¥ste dock upplevas. Den är otrolig….

 

 

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 4. Marsch-party á gogo

Marschparty

NÃ¥got som var vansinnigt populärt under 70-talet var partyskivor – alltsÃ¥ skivor där ett gäng dansvänliga lÃ¥tar samlats pÃ¥ samma platta – inte sällan i instrumentalversioner – för att kunna njutas och dansas till av partysugna människor. Störst pÃ¥ detta var nog James Last som gav ut en rad skivor – och med olika teman  – allt för att kunna dansas till pÃ¥ partyt hemmavid. Hans serie Non stop dancing var en enorm framgÃ¥ng och totalt sägs han ha sÃ¥lt över 100 miljoner skivor!  För att förstÃ¥ detta riktigt fÃ¥ man nog ha i bakhuvudet att skivor var rätt dyra  (nu som dÃ¥) och det förstÃ¥s krävde rätt stora belopp (stor skivsamling) för att fÃ¥ ihop till en bra dansmix. Detta var ju precis när kompaktkasetten introducerats för den bredare allmänhet. Senare kom den relativt goda kvalitén och lättheten att spela in musik den vägen nog att till stora delar ersätta denna rätt charmiga tradition med partyskivor. Till framgÃ¥ngarna hörde väl att James Last och hans orkester ocksÃ¥ var rätt duktiga musiker

Charmigast är nog ändÃ¥ den ovanstÃ¥ende som gavs ut av en annan James tillsammans med kör och band. Det här handlar alltsÃ¥ om uppoppad marschmusik – tänkt att dansas till pÃ¥ partyn. För att fÃ¥ till det där härliga partysoundet sÃ¥ har man dels dragit upp takten pÃ¥ marscherna, dels lagt till en kör som duar i bakgrunden, applÃ¥derar och skapar detta heta ”á gogo sound”. Totalt bestÃ¥r urvalet av ett 25-tal kända marscher. SÃ¥som Radetzky-marsch, Wien bleibt wein med flera.

Säga vad man vill om 70-talet, men nog fanns det en mångfald i alla fall. Tänkt att bli inbjuden på ett party och få dansa disko till marschmusik - vilken upplevelse det måste ha varit!

 

 

Posted in Veckans skivomslag | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 3. Lars Berghagens Pomperipossa

Lars Berghagen Pomperipossa

Lars Berghagen Pomperipossa

När det nu blivit klart att klubbpremiären blir pÃ¥ Musslan – är Pomperipossa det givna omslaget för veckan. Astrid Lindgren bodde nämligen pÃ¥ Dalagatan 46 och lÃ¥ten är ju Berghagens hyllning till hennes engagemang i skattefrÃ¥gan.

En kort historisk resumé kan dock vara pÃ¥ sin plats. Skattetrycket i landet hade ökat under 1970-talet. Den tidens retorik gjorde att det väl i princip var möjligt att höja marginalskatten hur mycket som helst, utan att nÃ¥gon protesterade. Det var ju inget synd om de rika. När sÃ¥ Astrid Lindgren 1976 skrev en saga i Expressen om skattetrycket – som alltsÃ¥ handlade om Pomperipossa, sÃ¥ blev det stort rabalder och skatten ändrades ocksÃ¥ som en följd av detta. Det som hade upprört den folkkära författaren var nämligen att en effekt av skattesystemet blev att hon fick betala mer i skatt än hon tjänade.

Egentligen var det väl kanske ocksÃ¥ endast en folkkär författare som pÃ¥ detta sätt kunde göra omgivningen uppmärksam pÃ¥ denna skatteeffekt och vinna opinionens röst. Det är alltså detta som Lars Berghagen hyllar i denna mycket märkliga lÃ¥t – men en lÃ¥t som hÃ¥ller ett bra tempo och givetvis har musikaliska kvalitéer. Inte minst refrängen gör dock att den ändÃ¥ fÃ¥r sin givna plats i sunklistan. En refräng  med texten ”upp och säg nej/Kucelikej” kan inte betraktas som annat än sunkig.

Tisdagen den 6 maj finns det alltså möjlighet att dansa till detta stycke musikhistoria i samma hus som Astrid Lindgren bodde. Det är STORT.

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , , | Leave a comment

Plats och tid för premiären är nu klar!

Nu har vi äntligen fått klart med lokal och plats för premiären på klubb Svajigt.

Vi kommer hålla till på den mycket trevliga skaldjursrestaurangen Musslan, Dalagatan 46.

Tisdagen den 6 maj, klockan 21-1. Fri entré, åldersgräns 20 år.

DJ: Lars ”Lalle” Lundqvist spelar det bästa av det sämsta inom den sunkadeliska  musiken.

Alla är förstås varmt välkomna att uppleva den kanske roligaste klubbkvällen någonsin!

 

 

Posted in Aktuellt | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 2. Timrå IK

Timrå IK

I början av 1970-talet blev det väldigt populärt bland landets idrottsföreningar att ersätta sina äldre sÃ¥nger -  med en mer klämmig variant och som man ofta lät föreviga pÃ¥ skiva. Detta tarvar egentligen sin egen artikel i framtiden. Men en av dessa klubbar var alltsÃ¥ TimrÃ¥ IK – och troligen var det här även deras första egna lÃ¥t. Det passade ocksÃ¥ bra - dÃ¥ 1970-talets början var TimrÃ¥ IK:s guldÃ¥lder.

Egentligen var väl inte syftet med dessa skivor att de enbart skulle lÃ¥ta bra, eller ens att de skulle göra det. Här handlade det om identitet och att lÃ¥ta spelarna vara med och sjunga. Men den här skivan har sin egen rätt vackra historia – om än resultatet blev rätt svajigt. Men kanske kan man ha visst överseende med det.

Dansbandet som anlitats för att göra skivan var Jonny Cutz – ett känt dansband frÃ¥n Sundsvall och som faktiskt gjorde comeback för nÃ¥gra Ã¥r sedan, efter att ha slutat med spelningarna pÃ¥ 1980-talet. Den här gÃ¥ngen valde man för A-sidan att använda en klassisk hit –  Bye, bye love frÃ¥n 1957 och som även var Everly Brothers första hit. Texten skrevs av en av bandmedlemmarna Göran Öhgren och titeln blev Timrå  hej. Soloinsatsen fick dock skötas av lagets stora hockeyprofil Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg. I klubbsÃ¥ngslogiken är det snarast bedrifter pÃ¥ isen än skönsÃ¥ng som primeras.  Nu är dock inte resultatet sÃ¥ hemskt som man skulle tro. LÃ¥tvalet känns väl dock nÃ¥got sömnigt. Men lite visslingar och lagets allsÃ¥ng livar upp lÃ¥ten en aning.

Men det är egentligen baksidan som är mest fantastisk och med den kanske konstigaste version av ”When the Saints go marching in” som nÃ¥gonsin spelats in. Men historien bakom är egentligen rätt vacker. Det är nämligen en hyllning till klubbens mest hängivna supporter - med helt andra kvalitéer än vad som kanske skrivs om i dagens pressklipp angÃ¥ende klubbarnas supporterskaror. Man lät nämligen deras mest hängivna supporter W.Ö.-Kalle sjunga solot! ”Naturen hade” – som man skriver pÃ¥ omslaget ”inte skänkt Kalle allt som behövs för att fungera helt normalt i vÃ¥rt komplicerade samhälle”. Ishockeyspelarna i klubben tog sig an Kalle och lät honom vara med i de flesta sammanhang – även pÃ¥ reser med laget till bortamatcherna. Kalle framförde nämnda lÃ¥t spontant när klubben firade femtio Ã¥r och jublet efterÃ¥t ska närmast ha motsvarat ishallens ljudnivÃ¥ vid mÃ¥lgörande. Och ibland kanske det inte är sÃ¥ viktigt hur det lÃ¥ter, tanken kanske trots allt är det viktigaste.

Hur det lät – ja det kan ni höra på följande länk: http://www.dubbeltallen.se/musik/jonny-cutz-orkester-timra-hej-1971/

Posted in Veckans skivomslag | Tagged , | Leave a comment

Veckans skivomslag nr 1. Canyons

canyons

Under den här rubriken kommer varje vecka ett nytt skivomslag att presenteras – och lite om musiken och musikerna bakom. Första valet föll pÃ¥ Canyons. FÃ¥ skivor slÃ¥r omslaget – men skivan är faktiskt rätt intressant och även gruppen som sÃ¥dan. Dansbandet ska dock inte förväxlas med nuvarande dansband. Den här är frÃ¥n det första bandet som bar namnet. Det startades 1973 av Thorsten Johansson. Bandet var aktivt till 1981 – och bestod bland annat av Hans Eng och Kerstin Dahlberg – den senare fortfarande aktiv inom countrymusiken. Därefter sÃ¥lde man namnet och sedan dess är det alltså flera dansband som haft Ã¥teranvändning som motto.

Men så till skivan. Det som gör den intressant är det väl att det dels är rätt många sunkiga låtar samlade på ett och samma ställe, dels och framförallt att det på plattan finns en av få inspelningar med Ulf Neidemars  Nu är det party igen. Neidemars uppföljning till Häng me´på party. Denna uppföljare är också rätt speciell om man säger så. Förutom att den kom ut på singel av Ulf själv, så var det vid sidan av Canyons endast Monotones som gjorde en inspelning (med reservation för att någon mer okänd inspelning kan finnas någonstans).

I övrigt finns här sÃ¥dana klassiska hits som  Gulliga, Mulliga Ann-Catrine, Eva (Strippan frÃ¥n Trosa) och Det bara ding dong bultar och ringer. Fast helt ärligt sÃ¥ är det inget extra över deras tolkningar i övrigt av dessa hits. Men skivan har ändÃ¥ sÃ¥ givna plats – förutom sitt speciella omslag – pÃ¥ grund av Neidemars mer ovanliga uppföljare inom ”gÃ¥-pÃ¥-festgenren”.

Posted in Veckans skivomslag | Leave a comment

Ny klubb!

Välkommen till klubb Svajigt! En ny klubb i Stockholm som arrangerar klubbverksamhet. Vi återkommer med mer information när tid och plats för vårt första klubbtillfälle är klart!

Posted in Aktuellt | Leave a comment